Casting och audition för skådespelare och statister (del 2)

Casting och Audition för skådespelare och statister (del 2)

Du har nu hittat fram till (del 2) av den enda danskspråkiga castinglitteratur (2010) som har getts ut i bokform – här översatt till svenska. Du har tillgång till innehållet här, men boken på danska kan även köpas i den lokala bokhandeln eller beställas hem via nätet.

Vi arbetar just nu med en ny bok om "Den autodidakte skådespelaren", som kommer att ges ut som e-bok – även på svenska.

Du kan läsa del 1 härifrån: https://www.dask-online.dk/nyhed-se.asp?id=1039707

Trevlig läsning ;-)


Kapitel 4:
CV-skrivning

Hur utformar jag ett CV?
Det finns lika många sätt att utforma ett CV på som det finns människor – och tur är väl det. Men det är viktigt att komma ihåg att CV:t snabbt ska ge läsaren/castingansvarig en överblick över dina kontaktuppgifter och din relevanta erfarenhet. Det innebär att du måste hitta en struktur som är tydlig och presentabel. I ditt CV får du gärna vara lite kreativ – till skillnad från i ditt personliga brev.

Det finns många mallar och standard-CV:n att hitta online. Strunta i dem – de känns opersonliga. Men låt dig gärna inspireras och skapa din egen version utifrån dem.

Använd samma typsnitt genom hela ditt CV, och helst inte mer än tre olika storlekar. En storlek till rubriker, en annan till underrubriker och en tredje (mindre) till brödtexten. Använd gärna fet stil eller färg för att framhäva rubriker och liknande – men håll dig till max en färg utöver svart. Ju fler färger du använder, desto rörigare ser det ut. Tydlighet är viktigare än allt annat.

Alla dina kontaktuppgifter ska finnas med – även din fysiska adress. Vissa tycker att det är privat, men om du skulle tappa mobilen eller stava fel i din mejladress kan vi inte nå dig. Det är superviktigt!

Var du bor säger också en del om dig – geografiskt, dialektalt och gällande flexibilitet. Det spelar roll om du bor i Århus, Köpenhamn, Hjørring eller Odense. Eftersom flexibilitet är eftertraktat bör du ange en c/o-adress på ditt CV, om du till exempel bor i Århus men filmen spelas in i Köpenhamn. C/o-adressen kan vara till en släkting eller vän du kan övernatta hos mellan inspelningsdagarna.

Hur otroligt det än låter så är det många som glömmer att skriva sina kontaktuppgifter i sitt CV. Adress, telefonnummer, mobilnummer, arbetsnummer, mejladress(er), hemsida – och gärna ett alternativt nummer till exempelvis en förälder om du är yngre. Det är otroligt viktigt att vi kan nå dig snabbt.

Vi behöver också känna till din ålder. Det fungerar inte att gissa sig till den. Många roller definieras utifrån den mognad åldern signalerar, och rollfördelningen måste vara trovärdig. När du anger din ålder – skriv då alltid ditt födelseår. Skriver du att du är 19, vet vi inte hur gammalt CV:t är. Men om du skriver "född 1999" kan vi enkelt räkna ut din ålder själva.

Ett begrepp som sprider sig hit från USA är "playing age", alltså det åldersspann man anses kunna spela. Vissa ser yngre ut, andra äldre. Men låt bli att använda det. Att du själv ska kunna avgöra vilken ålder du kan spela utifrån ditt eget utseende är nonsens. Om du anger din verkliga ålder och har ett uppdaterat, liknande porträttfoto, så är det vi som avgör om du kan spela en 20-åring.

Den här typen av information tar tid för oss att hantera, och bara för att något används i USA betyder det inte att det passar här. Kultur, förutsättningar och budgetar skiljer sig. Blanda inte ihop saker.

Kontaktuppgifterna och annan personlig information ska stå högst upp. Vi måste direkt veta vem du är. Många skriver dem i sidhuvudet, vilket rekommenderas. Samma uppgifter kan även finnas i din ansökan.

Vi behöver dessutom veta din längd och vikt. Tillsammans med fotot ger det oss en visuell bild av dig och underlättar jämförelse med andra kandidater. Och snälla – ljug inte om vikt och längd. Det slösar både din och vår tid. Vi vet att du kan ha skor med hög sula eller en randig tröja som smickrar – vi känner till knepen. Så var ärlig.

Vi behöver inte veta ditt innerbensmått, skjortstorlek, skostorlek osv. Det är information som en kostymör tar om det behövs, eller som används vid modellcasting där mått är avgörande. I casting för film eller tv är det helt irrelevant. Om det efterfrågas kan du skapa en separat lista, men ha det inte med i ditt officiella CV. Det tar plats i onödan.

Du ska alltid ha med en bild i ditt CV. Alltid! Vi måste se hur du ser ut. Du kan bifoga bilder separat, men det ändrar inte det faktum att en bild ska finnas direkt på CV:t. Om du skickar det via mejl ska bilden vara på samma sida som dina personuppgifter. Skickar du det med post kan du ha fotot på framsidan, flera bilder och CV på baksidan.

Vi rekommenderar att du har ett enda foto, uppe i högra hörnet. Gärna så stort som möjligt, så det framhäver ditt CV. Vill du ha fler bilder, kan du bifoga dem separat. Glöm inte att skriva namn och kontaktuppgifter på baksidan av alla bilder du postar. Det händer att de kommer bort i högen, och vi kan inte gissa vem "Mads Sørensen" är.

Om du mejlar bilder – skicka dem i låg upplösning. Det tar alldeles för lång tid att öppna stora filer.

När vi läser ansökningar och CV:n är vår tid en viktig faktor. Vi får många, och vi grovsorterar. Bild, överskådlighet, professionalism och ärlighet är vad vi letar efter. Om något stör helheten, blir du bortsorterad direkt. Det låter hårt – men det är verkligheten.

Hur ska jag presentera min erfarenhet?
Det finns många sätt att presentera erfarenheter, men jag rekommenderar alltid ett dynamiskt CV – alltså att du anpassar det efter vad du söker. Med andra ord: inte ett standard-CV.

Ordna alltid dina jobb efter årtal, gärna även efter typ av jobb. Det ger oss en snabb översikt över din variation och aktivitetsnivå. Lista det senaste och mest relevanta först. Söker du till exempel ett statistjobb – visa dina statistuppdrag först, inte dina skådespelarroller. Söker du till en audition – lista dina teaterjobb först, och så vidare.

Allt du gjort för över fem år sedan är egentligen gammal information – ta bort det, om du inte gjort något sedan dess. Det underlättar sorteringen.

Viktig information för oss är: Typ av produktion (spelfilm, musikvideo, reklamfilm etc.), din roll i projektet (statist eller skådespelare – se mer i kapitel 9), produktionsår, produktionsbolag och viktigast: regissörens namn. Många utelämnar detta, men då känns ditt CV snabbt ofullständigt och opålitligt.

Ditt CV ska aldrig vara längre än en sida. Har du mycket erfarenhet – sålla. Relevans är viktigare än mängd. CV:t ska vara anpassat till den casting du söker, precis som ansökan. Standard-CV:n finns inte. Uppdatera alltid innan du skickar.

Du kan ha ett långt CV liggande med allt du gjort, som du utgår ifrån när du skapar ditt dynamiska CV till en specifik casting.

Söker du till filmcasting – så kan du lugnt skippa mycket av din teatererfarenhet. För mycket teatererfarenhet och lite film ger ett negativt intryck. Du kan bli stämplad som teaterskådespelare och förlora möjligheten att bli kallad till casting. Det är inte alltid så – men vi känner dig bara utifrån det du skriver. Så var försiktig med vad du tar med. Det du inte skriver är inte en lögn – det är en prioritering.

Jag har medvetet valt att inte publicera det perfekta CV:t här. Det skulle bara leda till att alla gör likadant. Hitta din egen stil. Dessutom – det perfekta CV:t finns inte.

Studier från England visar att 50 % av alla jobbsökande skönmålar sina CV:n. Viktigt att ha i åtanke när man granskar dem. Vi är inte misstänksamma – om vi inte känner dig och reagerar på något. Den vanligaste fällan är inte lögner, utan att presentera saker så de verkar större eller bättre än de är.

Minns du Joey i "Vänner" när han pyntar sitt CV lite väl mycket?

Har du ingen eller väldigt lite erfarenhet – slå ihop ditt CV med din ansökan. Lägg då fokus på ansökan. Den ska ha en bild och ändå bara vara en sida lång. Konsten är att sälja in dig själv kort och koncist. För mycket info kan kännas som babbel och stänga dörren.

Målet: att bli kallad till casting – annars får du inte jobbet.


Anekdot
Vid castingen till långfilmen Solopgang av Nikolaj Feifer tillbaka år 2002 genomförde vi en castingturné runt om i landet, där vi i åtta städer castade över 2000 personer. Folk kom in i grupper om 20 och blev castade tillsammans. Innan castingen hade de fyllt i ett informationsblad med de uppgifter vi önskade om dem. När castingen var över samlade jag ihop blanketterna och tackade alla personligen med ett handslag för att de kommit.

Informationsbladet var utformat så att jag snabbt kunde få en bild av varje deltagares erfarenhet och ställa en eller två relevanta frågor som eventuellt kunde påverka vårt beslut åt det ena eller andra hållet.

Så var det också med den här killen. Jag lade märke till att han under "skådespelarerfarenhet" hade skrivit: ”Roll i Malmrosfilm”. Han hade inte skrivit vilken roll, vilken film eller vilket årtal, så jag frågade. Svaret blev: ”Den där senaste han gjorde.” Han visste alltså inte vad filmen han varit med i hette. ”Vilken roll spelade du? Jag castade nämligen till den filmen och tycker inte att jag har sett dig förut?”
”Jag hade inte direkt någon roll, jag var statist.”

Han skrev alltså under skådespelarerfarenhet att han haft en roll, när han i själva verket varit statist. Men okej, det är ett misstag som vem som helst kan göra utan någon illvilja. Problemet var bara att jag också var statistkoordinator på filmen – och jag hade aldrig sett mannen förut. Han var ganska karaktäristisk, så jag borde ha kommit ihåg honom. Jag frågade därför vilken scen han varit med i, varpå han svarade: ”I en scen nere i Den Gamla By.”

Jag minns just den scenen särskilt väl, eftersom jag själv var tvungen att hoppa in som statist – en person hade nämligen inte dykt upp, utan att ens meddela att han inte skulle komma. Det visade sig vara just den här killen som jag nu stod öga mot öga med. Jag hade svårt att hitta rätt minspel, men jag blev helt enkelt rasande. Han ljög inte bara i sitt CV, vilket i sig kanske kunde ses som en oskyldig överdrift, han ljög dessutom flera gånger rakt upp i ansiktet på mig.

Det var pinsamt, särskilt eftersom många andra var närvarande. Det var inte min avsikt att hänga ut honom – jag var bara genuint nyfiken. Men det råder ingen tvekan om att den mannen aldrig kommer att få jobb genom mig. Han hade dock viss situationskänsla, för jag har varken hört eller sett honom sedan dess.


Kapitel 5:
Castingbilder

Varför är castingbilder så viktiga?
Detta är kanske det viktigaste i hela boken! Läs därför det här avsnittet noggrant och följ de råd som ges här. Det är bilden som gör skillnaden – det kan inte understrykas nog! Nittio procent av anledningen till att du blir kallad till casting är dina bilder.

Det är därför viktigt att du är kritisk till vilka bilder du skickar ut och att du uppdaterar dem regelbundet. Är ditt bildmaterial inte i ordning blir du helt enkelt inte kallad till casting – och då får du självklart inte jobbet.

Det första vi tittar på när vi öppnar ditt material, oavsett om det kommer med post eller mejl, är din bild/dina bilder. Är du den typ vi letar efter? Har du det rätta utseendet, glimten i ögat, sötman, sårbarheten, oskulden, dubbelheten osv.? Bilden berättar detta för oss – och ger oss en tydlig indikation på om du är rätt person.

Du måste komma ihåg att det i de allra flesta castingprocesser ligger ett stort arbete bakom – mellan caster, regissör, och troligen producent och manusförfattare – som har definierat vilken typ av skådespelare som söks.

När vi i det här sammanhanget talar om en "typ", handlar det enbart om utseende. Vi kan inte se något annat på bilderna – därför är de så viktiga.

Dina skådespelarmässiga kvalifikationer avgör själva castingen, men i urvalet är det bilden som väger tyngst – därefter kommer ditt personliga brev, och först sedan ditt CV.

Om du söker statistjobb är det extra viktigt att skicka med bra bilder, eftersom castingen av statister inte är särskilt omfattande. I många fall får du jobbet enbart baserat på bilden.

När flera hundra statister behövs till en film kallas du bara till casting om det gäller en scen där det är viktigt att statisten har ett mycket specifikt utseende, kan agera på grundläggande nivå, och där få statister ingår i scenen.

Till historiska filmer/scener är casting av statister vanligare, men sådana produceras inte i stor omfattning här i Sverige.

Om du inte prioriterar ditt bildmaterial blir du bortvald nästan innan processen ens börjat – och både din och vår tid är bortkastad.

Vill du bli tagen på allvar – visa oss det!

Och ja, man kan få statistjobb trots "dåliga bilder", men du vet ju inte vad du går miste om om dina bilder hade varit i toppklass. Då hade du med all säkerhet fått många fler jobb.

Goda råd
- Bra castingbilder är det absolut viktigaste!
- Var kritisk till dina castingbilder
- Uppdatera dina bilder
- Var professionell – även om du inte är det ännu


Anekdot
I samband med Nikolaj Feifers långfilm Solopgang (Babel Film) år 2002 ägde denna casting rum ungefär samtidigt som castingen till 2 ryk og en aflevering (Zentropa).

En ung kille visade sig vara ganska talangfull vid Zentropas casting, och jag frågade honom varför jag inte hade sett honom tidigare. Han svarade lite irriterat att jag bara kunde ha valt ut honom när han sökte till Solopgang tre veckor tidigare. Det förbryllade mig, för jag är ganska bra på att komma ihåg ansikten, och jag kände inte igen honom alls. Visst, man kan inte komma ihåg en av 2000 personer, men vissa människor sticker ut med sin utstrålning och glöms inte bort – inte ens bland 2000 personer och definitivt inte på bara tre veckor.

Jag blev förstås nyfiken, gick hem och letade upp honom i arkivet. Och vilket foto! Jag kom till och med ihåg att vi efteråt pratade om hur någon i sin vildaste fantasi kan tro att man blir tagen på allvar när man skickar in ett sådant foto. Jag ska bespara dig detaljerna – han hade inga kläder på sig.

Poängen är: det du skickar in är det du blir bedömd på, särskilt när vi inte känner dig. Om du inte tar uppgiften och vår tid på allvar, så kommer vi inte heller att lägga tid på dig.

Vad är en bra castingbild?
Det finns en grundläggande sak jag vill understryka starkt:
Du ska kunna sälja dig själv med ett enda foto – bara ett!
Allt annat är egentligen överflödigt. När du tar till dig denna information – vilket foto av dig själv skulle du då skicka om du skulle på casting nu?

Många har en tendens att skicka en massa bilder i olika situationer: sur, glad, arg, upprörd, med grimaser, i grön skjorta, blå jacka, mössa, keps, stora glasögon, snaggat hår, med peruk – eller från en lokal teaterföreställning i full kostym.

Sen har vi festbilderna med vännerna, strandbilderna med bästisen, shoppingen, barnet på armen. Eller bilder redigerade i Photoshop – med utbytta bakgrunder, fixade röda ögon, bortklippta kusiner.

Detta är inte bara dåliga castingbilder – de är fullständigt oanvändbara.

Om det vore viktigt för oss att se hur många grimaser du kan göra eller hur mycket olika kläder du kan ha på dig – då får du skicka ett par tusen bilder till.

Att du kan blåsa upp kinderna, skratta, stå på ett ben – det är mänskligt, men säger inget om din typ eller ditt skådespelartalang.

Undvik alla former av agerande på castingbilder. Undvik också kostym och onödig styling.

Vi ska se dig – på riktigt. Inga tricks.
Den person vi ser på bilden ska vara den person som kommer in i castingrummet.

Skådespelare ? modell
Många förväxlar begreppen skådespelare/statist och modell. Kort sagt:
En modell visar upp kläder eller produkter – ofta i stillbilder.
En skådespelare/statist förmedlar en berättelse – oftast i rörliga bilder.

En modell marknadsför sig med en portfolio.
En skådespelare gör det med ett film- eller teater-CV.

Det är därför viktigt att förstå skillnaden mellan modellbilder och castingbilder. Många agenturer blandar ihop dessa, vilket gör det svårt att navigera.

Vad vi söker
Vi söker:
– Ett bra, naturligt, likt, neutralt (icke-agerande) och intressant porträttfoto.
Det låter kanske tråkigt – men vi söker banala bilder med närvaro. Inte konstnärliga eller experimentella foton.

Det bästa ordet: universalfoto.

Universalfotot
Universalfotot är bilden – inte två eller tio bilder, utan ett foto. Det foto som kan ge dig castingkallelser till alla typer av film, oavsett genre.

I färg

Med bra ljussättning

Neutral bakgrund

Klädseln är stilren och diskret

Du tittar mot kameran

Du är neutral – inte agerande

Om du skickar fler bilder ska de vara:
– från samma fotoserie
– i samma kläder
– helfigur och profil (men båda ögon synliga)
– alltid nya bilder


Anekdot
År 2007 castade jag till en köksreklam där jag behövde en representativ, smal, blond, mogen kvinna i 35-årsåldern med axellångt hår som huvudperson i denna lilla reklamserie. Hon skulle bo i östra Jylland eftersom dialekten skulle vara jysk. Jag gick igenom min databas som jag brukar och hittade ett tjugotal kandidater som jag kallade till casting.

Jag gjorde även ett castingutrop som jag skickade ut i nätverket för att se om det kanske fanns ännu bättre förslag där ute. Det gjorde det – några blev också kallade till casting den vägen.

En kvinna ringde upp mig och förstod inte varför jag hade avslagit hennes ansökan. Hon tyckte själv att hon passade perfekt på min beskrivning. Jag letade upp hennes ansökan och kunde konstatera att hon såg helt perfekt ut på bilden – men jag hade avslagit henne eftersom hon bodde i Köpenhamn och inte hade nämnt att hon var från Århus, vilket jag hörde på dialekten.

Vi kom överens om att hon skulle komma till casting, men att jag inte kunde ersätta hennes biljett till Århus.

När hon kom till castingen, klev en annan kvinna in genom dörren – och jag frågade vem hon var. Hon svarade att vi hade pratat i telefon, och att hon var kvinnan från Köpenhamn. Jag tittade på bilden jag hade skrivit ut och tittade sedan på henne igen.

Det fanns absolut ingen likhet mellan personen framför mig och personen på bilden. Hon hade färgat håret, var betydligt kortare klippt, hade gått upp cirka 10 kilo efter en graviditet och såg mer ut att vara 45 än 35. Det visade sig också att bilden var sex år gammal.

Resultatet blev att jag vägrade att casta henne eftersom hon inte matchade något av de uppställda kriterierna.

Hon blev arg och ville ha ersättning för sina resekostnader, men jag hänvisade till vår överenskommelse. Hon fick resa hem utan att bli castad, 600 kronor fattigare, och med en arbetsdag förlorad.

Hade jag ändå valt att casta henne, hade det inte bara varit min tid som slösades – utan även regissörens, producentens och kundens tid när de skulle titta igenom materialet. Visst, de hade nog spolat förbi snabbt, men jag hade framstått som inkompetent som caster, och kunden hade knappast velat betala för det arbetet.

Det är därför av yttersta vikt att bildmaterialet är nytt och likt. Om det inte är det, lurar du bara dig själv. Du får helt enkelt inte jobb baserat på hur du såg ut för flera år sedan.

Goda råd
- Du ska kunna sälja dig själv med ett bild
- Bra ljussättning
- Neutralt uttryck, klädsel och bakgrund
- Båda ögonen synliga på alla bilder
- Bilder från samma serie
- Väl liknande bilder
- Nyare bilder

Kapitel 6:
Presentationsformer

Ska jag göra en showreel?

Det korta svaret är: Nej!
Det är ett slöseri med din tid, vår tid och framför allt dina pengar. Svaret kan verka något överraskande – kanske till och med motsägelsefullt – men det finns en logik bakom resonemanget.

Verktyget showreel har i årtionden använts i casting­sammanhang över hela världen, särskilt i England och USA, men andra format är nu på väg att ta över. En showreel är (eller var) ett smart sätt för skådespelaren att samla video, ljud, bilder och text – sådant som förstås inte låter sig presenteras på papper.

Det kan verka logiskt att presentera sig själv för regissörer och castare med video, ljud och bild innan en casting – det är ju precis vad en showreel syftar till. Men den missar ofta målet, särskilt här i Skandinavien.

Bara för att det finns plats betyder det inte att den ska fyllas. Många skådespelare har en tendens att trycka in alla möjliga bilder, klipp från varje film de varit med i samt ett komplett CV.

Men precis som med ansökningar, CV:n och bilder är konsten att hålla sig kort och inom kontext också central i en showreel. Du kan inte göra en showreel som fungerar för alla typer av roller.

Tänk på att din showreel har samma syfte som ditt övriga presentationsmaterial: att fånga vår uppmärksamhet direkt, sälja in dig och få dig kallad till casting.

Många danska (och svenska) skådespelare inspireras av den amerikanska modellen, som är överfylld med material och information. Men man måste komma ihåg: Danmark är inte USA – och Sverige är det inte heller.

Anledningen till att amerikanska skådespelare satsar på sina showreels är de stora avstånden. Om en skådespelare i New York söker en roll i Los Angeles tar man inte bara bilen eller flyget – det kostar mycket.

I stället producerar man en informativ showreel så att castaren kan bedöma materialet i lugn och ro. I USA avsätter castare tid till att titta på showreels – men det händer inte här.

Det är alltså avstånden, inte behovet, som motiverar showreels i USA.
Söker du jobb utomlands kan det därför verka som en god idé – men kanske ändå inte. Det är ett stort arbete, och du kommer troligen att behöva hjälp med översättning, produktion och redigering. Det kan kosta tusentals kronor.

De pengarna kan användas mycket bättre till annat. Och dessutom gäller samma regler för en showreel som för en ansökan:
Om castaren blir uttråkad eller om du inte är rätt typ från början – då tittar de inte vidare, och allt ditt arbete har varit förgäves.

Och nej – du kan inte bara spara materialet till nästa produktion.
Dina bilder, ditt CV och dina filmklipp är inaktuella redan nästa år. Dina kontaktuppgifter kan ha ändrats, du kan ha flyttat utomlands, du kanske inte har arbetat alls som skådespelare sedan dess och är därför ”rostig”.

Om du tråkade ut oss första gången, varför skulle vi vilja bli uttråkade igen?

En showreel är i praktiken föråldrad redan innan den är klar.
Tiden har sprungit ifrån showreelen – även i USA.
Med internet, skådespelardatabaser och egna hemsidor är showreelen förbi.

Gå vidare!

Är det en bra idé att ha en egen hemsida?
Ja! Det är en mycket bra idé.

Med din egen hemsida kan du själv bestämma text, innehåll, bilder och videor, och du kan uppdatera den när du vill. Du kan kategorisera ditt CV, länka till relevant information om dig själv, och skapa undersidor som bara du har länken till – perfekt för att skapa dynamiska CV:n, anpassade till specifika produktioner.

Glöm allt prat om showreel – satsa på en hemsida!

Samma regler gäller …
Även om du skulle kunna berätta hela ditt liv, ska du hålla dig ultra kortfattad.

Kom ihåg:
Du får troligen inte jobb baserat på hemsidan ensam – du måste ändå på casting.

Men hemsidan ska väcka och behålla vårt intresse.
Om vi tycker att din hemsida är tråkig, kanske du också är det i verkligheten.

Det är som i en film – om huvudrollen är tråkig eller inte fångar oss, då stänger vi av eller zappar vidare.

Huvudrollen bär berättelsen – är den ointressant, är filmen ointressant.

Det ska se snyggt ut
Om hemsidan ser ut som den är från 1990-talet, säljer du inte in dig själv.

Tips:
– Låt någon designa hemsidan åt dig
– Du själv styr innehållet
– Titta på andras hemsidor och låt dig inspireras

Köp en liten digital videokamera.
Gör små kontextrelaterade presentationer av dig själv när du söker roller.
Ladda upp dem på hemsidan och länka direkt.

Det är enkelt – och kräver inte ens att du kan redigera!

Anekdot
År 2005 castade jag till en infomercial (en reklamfilm för ett företag riktad till andra företag) för ett schweiziskt företag som behövde skådespelare med engelska som modersmål. Kunden var dansk, vilket var anledningen till att jag fick uppdraget.

Det visade sig snabbt att jag blev bombarderad med ansökningar från skådespelare som påstod att de talade engelska som modersmål. Efter en telefoncasting kunde jag konstatera att så inte var fallet.

Jag fick i stället rikta mitt fokus mot engelska skådespelare som bor i Danmark – lyckligtvis finns det en hel del, och dessutom mycket duktiga. Jag sökte även efter skådespelare i England.

Eftersom det skulle hållas en fysisk casting bad jag de brittiska skådespelarna i England att skicka in sina showreels. Stort misstag – jag fick in ungefär 100 stycken. Jag tittade igenom de första 30, de nästa 20 skummade jag snabbt igenom, och de sista orkade jag inte ens öppna.

De träffade helt fel i förhållande till det jag sökte – för det var ett mycket specifikt uppdrag.

I stället bad jag dem att spela in en två minuters video, där de skulle lära sig ett utdrag ur den text som skulle användas i produktionen. Fullträff: 30 svar – och inte en sekund bortkastad för någon av parterna.

Att rollen till slut gick till en engelsk skådespelare bosatt i Danmark är en annan historia – men formen jag landade i var den rätta.

Precis som en ansökan eller ett CV måste en showreel vara kontextrelaterad och aktuell. Men att producera en ny showreel till varje jobb är en hopplös tidstjuv.

Goda råd
- Slösa inte din eller vår tid på en showreel
- Allt presentationsmaterial ska vara kontextrelaterat och uppdaterat
- Skapa din helt egna hemsida
- Begränsa innehållet – visa bara det bästa!
- Lägg hellre pengar på en videokamera än en showreel

Kapitel 7:
Nätverk

Hur bygger jag upp ett användbart nätverk?
Svaret på den frågan hittar du genom hela den här boken. Med risk för att upprepa mig vill jag här sammanfatta de viktigaste anledningarna.

Ditt befintliga nätverk är grunden för att kunna bygga ett bredare och starkare nätverk. Att skapa ett stort nätverk i sig är ingen konst – men att använda nätverket, utnyttja det aktivt och hjälpa andra är det som gör nätverket användbart och dynamiskt.

Du ska alltid vara öppen för nya kontakter och samtidigt vara beredd att sortera och prioritera inom ditt nätverk. Yrkesnätverk är grunden för nya kontakter och något man bör vara en del av oavsett var man befinner sig på karriärstegen.

Grunden till alla framtida jobb ligger i ditt yrkesnätverk.

Med yrkesnätverk menar jag:
– den lokala teatergruppen
– agenturer och förmedlingar
– castingbyråer
– skådespelarguider
– kurser och utbildningar
– personliga relationer från arbeten

95 % av alla jobb kommer från detta nätverk.

De sista procenten kommer från ditt professionella nätverk utanför skådespelaryrket, det vill säga via ditt nuvarande arbete, fritidsintressen eller ditt sociala nätverk – som vänner, familj, bekanta från förskolan eller grannföreningen etc.

Ett annat nätverk som absolut inte får underskattas är onlinebaserade sociala nätverk – Facebook och YouTube är bra exempel.

Om du negligerar ditt nätverk, inte vårdar det, inte prioriterar det, inte använder det – eller inte hjälper det på traven – ja, då blir du arbetslös.

Och om du väl är arbetslös under en längre period, bidrar du inte längre till nätverket – och det börjar förfalla. Din grund faller sönder, och du måste börja om från början och bygga upp ett nytt.

Håll dig därför alltid aktiv!

Första steget mot målet är att försöka förstå branschen och människorna i den.
Men i grunden fungerar den precis som alla andra branschspecifika nätverk:
Folk som känner folk, som känner folk, som känner folk … och så vidare.

Goda råd
- Skapa dina egna projekt
- Gör dina egna filmer
- Gå kurser
- Undervisa andra
- Tillåt dig själv att ibland arbeta gratis

Kapitel 9:
Begreppsförtydligande

Detta kapitel är skrivet för att klargöra några vanliga missförstånd och begreppsförvirringar som jag ständigt hör och ser. Begreppen används slarvigt och utan eftertanke – till och med av personer som arbetar med dem. Det är frustrerande att läsa annonser på hemsidor, ibland till och med från branschfolk, som inte känner till skillnaderna.

Skillnaden mellan en casting och en audition
Casting betyder i detta sammanhang: provfilmning.
Casting är ett begrepp som hör hemma i filmvärlden – inte teatern. Det förekommer även inom modellbranschen, där det rör sig om provfotografering, men begreppet omfattar båda områdena.

Audition betyder i detta sammanhang: antagningsprov.
Audition är ett begrepp som används i teatersammanhang, eller när du söker kurser där specifika färdigheter krävs – till exempel till teaterskolor – där det sker ett urval bland sökande.

Öppen och sluten casting
En öppen casting är en casting där alla får söka. Det kan finnas kriterier för kön och ålder, men i grunden är den öppen för alla. I vissa fall måste du ansöka, i andra fall räcker det med att dyka upp på angiven plats och tid.

En sluten casting kräver inbjudan. De flesta castings annonseras inte offentligt. Därför kan du ofta tänka: "Den där filmen såg jag aldrig någon casting till." I dessa sammanhang används regissörens eget nätverk, skådespelardatabaser och skådespelarregister.

Om rätt personer hittas där, hör du aldrig om castingen. Till exempel annonseras 98 % av alla reklamfilms-castings aldrig offentligt. Det finns ofta en kund och ett produkt som ska hållas hemligt. Dessutom är deadlines ofta korta, och kunden har ofta åsikter om vilka som ska kallas till casting. Därför används gärna databaser över skådespelare/statister.

Skillnaden mellan skådespelare och statist
Skådespelare/rolltagare (med funktion): Din karaktär är i fokus och har betydelse för berättelsen. Du behöver inte nödvändigtvis ha repliker för att räknas som rollinnehavare. Alla skådespelare/rolltagare krediteras i slutet av filmen.

Har du en funktion i berättelsen, ska du krediteras och ersättas som skådespelare. Har du en replik, är du skådespelare – inte statist – och ska krediteras och få betalt därefter.
Exempel: Om du vinkar tydligt till huvudpersonen eller slår honom i en barscen, är du inte statist, utan skådespelare.

Statist (utan funktion): Du är i bakgrunden, sekundär, inte i fokus. Du ingår som ett realistiskt inslag i scenbilden. Det kan vara allt från en till tusentals statister i samma bild. Det är inte antalet utan funktionen som avgör.

Om du syns en gång i filmen utan att påverka handlingen är du statist – till exempel en förbipasserande.

Agerande statister är per definition inte statister – såvida de inte agerar tillsammans i grupp, t.ex. publik som applåderar på en stadion, folk som skrattar i en biosalong, eller människor som förvånat tittar upp mot himlen.

Exempel 1: I en biosalong skrattar alla utom en liten flicka. De andra är statister, flickan är skådespelare – eftersom hon är i fokus och har betydelse för berättelsen.

Exempel 2: I filmen Schindler's List ser vi en flicka i röd kappa. Hon är först en del av mängden, alltså statist. Men eftersom man valt att färglägga hennes kappa i en svartvit film, får hon funktion – och därmed krediteras hon som skådespelare.

Exempel 3: Nanna Birk Larsen (spelad av Julie Ølgaard) i Brottet syns bara på bild i början, men eftersom hon är central för handlingen, räknas hon som skådespelare.

På senare tid har jag hört begreppet ”avancerad statist”, vilket är rent nonsens. Antingen är du statist eller skådespelare – det finns inget mellanting. Det är dock viktigt att du förstår skillnaden.

Definition av professionell och amatör
Per definition betyder amatör, frilansare eller autodidakt i praktiken samma sak. Det är dock olika status kopplat till varje titel.

De är alla självlärda, gör det av intresse och har det inte som heltidsyrke.

En professionell är ofta utbildad eller arbetar heltid med sitt yrke. Det finns också autodidakter som kan kalla sig professionella under perioder i sina liv.

Vill man dra en tydlig gräns, bör en sammanhållen utbildning på minst tre år betraktas som den markör som ger rätt att kalla sig professionell.

Agent/manager och casting- eller förmedlingsbyrå
En agent eller manager är en person som företräder dig som skådespelare. De arbetar för dig, hittar relevanta jobb, presenterar dig för byråer/kunder och förhandlar din lön – oftast mot provision.

Det finns en viss skillnad mellan agent och manager, men i Danmark (och Sverige) flyter dessa funktioner ofta ihop.

Agentbyråer är inte så vanliga i Danmark – landet är för litet och det finns för få jobb. Skådespelare som siktar på internationell karriär bör däremot ha utländska agenter/managers.

En casting- eller förmedlingsbyrå är ett företag som anlitas av produktionsbolag för att hitta rätt cast/skådespelare till en viss produktion.

Castingbyrån genomför själva castingen, medan förmedlingsbyråns uppgift är att hjälpa castingbyrån att hitta rätt personer att casta.

Förmedlingsbyrån är alltså casterens högra hand – eller producentens direkta kontakt till skådespelare eller statister, om man inte använder casters.

Därför hittar man ofta kortfilmer eller låg­budgetproduktioner via förmedlingsbyråer – ibland erbjuds endast obetalt arbete.


Du kan läsa del 1 härifrån: https://www.dask-online.dk/nyhed-se.asp?id=1039707

Mvh Tommy Duus

Caster/ Branchevejleder