Casting och audition för skådespelare och statister (del 1)

Casting och audition för skådespelare och statister (del 1)

Du har nu hittat den enda danskspråkiga castinglitteraturen (2010) som har getts ut i bokform – här översatt till svenska. Du har tillgång till innehållet här, men boken på danska kan också köpas i din lokala bokhandel eller beställas online.

Vi arbetar just nu med en ny bok om den "Autodidakte skådespelaren", som kommer att ges ut som e-bok... även på svenska.

Trevlig läsning ;-)


Casting och audition för skådespelare och statister

Innehåll
Förord ..............................................................

Kapitel 1: Dina överväganden kring yrket

• Varför vill jag bli skådespelare eller statist?
• Anekdot
• Goda råd
• Essä om skådespelardrömmar av Tao Malte Ask Andersen


Kapitel 2: Informationssökning

• Var hittar jag information om castings och auditions?
• Anekdot
• Goda råd
• Varför hör man inte om alla castings?
• Anekdot
• Goda råd
• Ska man söka alla castings?
• Anekdot
• Goda råd
• Hur söker jag jobb vid en öppen casting?
• Anekdot
• Goda råd
• Utdrag ur artikel av Jens Holdgaard:
- Drömmen om stjärnorna


Kapitel 3: Ansökningar

• Hur utformar jag en ansökan som säljer mig bäst möjligt?
• Anekdot
• Goda råd
• Vad ska jag skriva i en ansökan om jag saknar erfarenhet?
• Anekdot
• Goda råd

Kapitel 4: CV-skrivning
• Hur skapar jag ett CV?
• Hur ska jag lista mina erfarenheter?
• Anekdot
• Goda råd


Kapitel 5: Castingbilder

• Varför är castingbilder så viktiga?
• Anekdot
• Goda råd
• Vad är en bra castingbild?
• Anekdot
• Goda råd


Kapitel 6: Presentationsformer

• Ska jag göra en showreel?
• Är det en bra idé att ha en egen hemsida?
• Anekdot
• Goda råd


Kapitel 7: Nätverk

• Hur bygger jag upp ett användbart nätverk?
• Goda råd


Kapitel 9: Begreppsförklaringar

• Skillnaden mellan en casting och en audition
• En öppen casting och en sluten casting
• Skillnaden mellan en skådespelare och en statist
• Definition av professionella och amatörer
• Agent/manager och castingbyrå/förmedlingsbyrå


Förord: Dröm eller verklighet

Att bli castad till en roll eller utvald genom en audition är mångas dröm. Många barn, unga såväl som vuxna söker ivrigt den berömmelse som kan komma genom att synas i radio, tv, film, reklam eller på teaterscenen. Men hur blir man egentligen utvald?

Och vad är dröm – och vad är verklighet? Vad är talang – och vad är hårt arbete?
Du måste veta var du hittar rätt information, vem du ska vända dig till, och hur du ska formulera din förfrågan. Misslyckas du här, kommer du inte ens till castingen eller antagningsprovet.

Den här boken är ingen facitlista, men den ges ut för att erbjuda en mängd goda råd och vägledning kring vad du bör tänka på, överväga och förbereda dig inför – innan du anmäler dig och dyker upp till en casting eller audition.

Många tips kan verka självklara, men de är lika seriöst menade och värda att följa även om de framstår som banala.

Boken bör ses som en handbok som du kan dyka ner i och hitta relevant information i. Du kan läsa hela boken, eller bara de avsnitt du själv upplever som användbara –
beroende på vilken nivå du befinner dig på och hur mycket erfarenhet och framgång du har inom området.

Boken riktar sig till alla som har ett intresse för ämnet – från förstagångsstatister och blivande skådespelare till professionella skådespelare.

När man ger råd och vägledning är det viktigt att poängtera att det ofta finns många åsikter och olika sätt att göra saker på.
Om något är rätt eller fel är alltid subjektivt – och därför ska du alltid förhålla dig kritisk, även till innehållet i denna bok.

Jag hoppas att jag med denna utgivning kan hjälpa dig på vägen, oavsett var du befinner dig på karriärstegen. Efter tio år med casting, förmedling och undervisning känner jag att jag har en inblick som jag gärna vill dela med dig.

Trevlig läsning.


Kapitel 1:
Dina överväganden kring yrket

Varför vill jag bli skådespelare eller statist?

Det finns lika många anledningar till den frågan som det finns människor, så svaret är inte entydigt – och det behöver det inte vara heller. Men det är viktigt att du funderar över vad det är du vill med det här yrket och på vilken nivå du vill utöva det. Det är också viktigt att du har en realistisk ingång till det hela.

Intresset för detta område väcks ofta genom medierna, eftersom vi ständigt är omgivna av dem i vardagen – via tv, film, internet och tidningar. Vi läser om de stora skådespelarna, ser intervjuer med dem och kanske får vi en skymt av en "kändis" på gatan.

Vi har alla tänkt tanken att det vore häftigt att få den uppmärksamhet och det erkännande de får – och funderat på vad de tjänar. De måste ju vara lyckliga … de "kända". Och det är de säkert också – men troligen inte lyckligare än du, där du är i livet just nu. Vi strävar alla efter att bli erkända, att nå så långt vi kan med det vi brinner för och är bra på – och det gör även de "kända". Deras drömmar och utmaningar ligger bara någon annanstans, kanske inte längre i att göra film i Sverige, utan i att nå utomlands.

Problemen uppstår när man vill hoppa över flera steg och bli "känd" med en gång. De som lyckas bäst med sitt kändisskap är oftast de som blivit det gradvis. De många talangtävlingar vi sett på senare år har skapat ett antal barnstjärnor, för vilka det inte har varit en dans på rosor. De har fått smaka på enorm uppmärksamhet och glädje – följt av en lika stor motgång. Lyckligtvis hittar de flesta tillbaka till sig själva igen, men det kan vara tufft för både vänner och familj, och det kan ta lång tid att återhämta sig.

Man måste nå en nivå innan man sträcker sig efter nästa. Att tro att ett kvantsprång i kändisskap är vägen till lycka är en överskattad och farlig tanke – särskilt eftersom ingen i din närhet riktigt vet hur du mår eller hur de kan stötta dig. Barn till kändisar har ofta bättre förutsättningar att klara detta, eftersom det är en naturlig del av deras liv. De har vuxit upp bakom scenen och på filmset.

Fundera över dina ambitioner och ta ett steg i taget. Att bli en skicklig skådespelare är trots allt grunden till att komma långt. Vill du stå på amatörscenen och vara byns stjärna, kan det vara det första steget – och det är ett fint mål i sig. Vill du leva som skådespelare, är en utbildning inom området den bästa – men inte den enda eller säkra – vägen. Arbetslösheten bland skådespelare är hög, och utbildning garanterar inte vare sig jobb, kändisskap eller en lön över genomsnittet. De flesta utbildade skådespelare är inte "kända", och många lever inte ens som skådespelare. De använder i stället sina färdigheter inom undervisning, föreläsningar eller näringslivet, till exempel som coacher. Att vara skådespelare ger kompetens inom många områden – men om du vill leva på att stå på scenen eller framför kameran, ska du inte lura dig själv.

Du ska göra det av lust – för att du känner att du kan göra skillnad här, och att det berikar både ditt och andras liv. Om du hittar glädjen i ditt skådespelararbete, blir allt det andra oväsentligt.

Statisterna är förebilder i det här sammanhanget. De gör det inte för att bli "kända" eller rika – för det blir man inte som statist. Några nybörjare kanske tror att det är genvägen till stjärnstatus, men det är nog den största myten – och den vill jag härmed starkt avfärda.

Att det har hänt någon gång i världshistorien kan man inte utesluta, men jag skulle hellre satsa på Lotto en gång om året. Om du vill vara statist, ska det vara för det sociala, och för upplevelsen att se hur en film blir till. Det ger bioupplevelsen ett extra lyft om du inte blir bortklippt och faktiskt går att känna igen – och blir du dessutom inbjuden till premiären, så är det bara en bonus. Pengar finns sällan med i bilden. Men du blir rik på upplevelser!

Anekdot
Våren 2004 castade jag till en novellfilm för Deluca Film med arbetstiteln "Sidste dage i mørke", som senare fick namnet "Koma". Dansk Skuespiller Katalog arrangerade en castingturné runt om i Jylland, där vi besökte 8 städer på en vecka och castade omkring 700 ungdomar mellan 14 och 20 år till filmens större roller.

I Aalborg träffade jag på flera riktigt bra talanger – men också några med helt fel motivation och drivkraft, och som jag helst inte ser gå vidare inom branschen. Mitt jobb som caster är att hitta de mest lämpade för rollen utifrån en rad olika parametrar.

Jag ber alltid deltagarna att presentera sig själva så jag kan lära känna dem, ställa följdfrågor och hjälpa dem att slappna av. En av de kortaste castingar jag någonsin gjort var just i Aalborg, där jag bad en tjej presentera sig. Knappast hade hon sagt sitt namn innan hon berättade hur mycket hon drömde om att vara med i en film – så att hon kunde bli igenkänd på gatan, träffa andra kändisar och aldrig mer behöva tänka på pengar.

Hon var inte särskilt bra i skolan heller, sa hon, men hon hade ett gott minne.

Vi kom aldrig längre – jag avbröt henne och tackade för hennes tid. Hon hade rest hela vägen från Struer och blev förstås väldigt arg och kände att jag inte gett henne en chans att visa vad hon kunde – och det hade hon ju helt rätt i. I teorin kunde hon ha varit perfekt för rollen.

Men jag måste också avgöra om en person kommer att hålla fast vid projektet om motgångarna kommer – och när verkligheten inte längre liknar den färgglada illusion man har byggt upp i sitt huvud.

Mognad, situationskänsla och verklighetsförankring väger ofta tyngre än talang.

Man blir inte "känd" – eller ens "igenkänd" – bara för att man är med i en film. Och rik blir man definitivt inte. Man ska komma ihåg att vi befinner oss i Danmark – inte i USA eller Storbritannien där filmer säljs över hela världen. Budgetarna där är på en helt annan nivå, och det är orimligt att jämföra.

Låt oss slå fast en gång för alla: Du måste vara duktig i skolan – annars blir du inte skådespelare.

Många hänvisar ofta till Ghita Nørby, som är gravt dyslektisk, men det betyder inte att hon inte är akademiskt skicklig och analytisk – det är hon i allra högsta grad.

Att ha bra minne är inte en kompetens i sig, utan en färdighet. Det handlar om metod, teknik och hårt arbete – och självklart måste du träna upp minnet om du ska kunna lära dig en lång Hamlet-monolog utantill. Men det är inte en färdighet du behöver i filmarbete.

Goda råd
... kring dina överväganden kring yrket

- Var realistisk med dina möjligheter
- Var beredd att kämpa – inget kommer gratis
- Var inställd på att du inte blir berömd
- Var inställd på att du inte tjänar mer än genomsnittet
- Var inställd på oregelbundna arbetstider
- Var inställd på hård konkurrens
- Var inställd på att använda dina färdigheter brett
- Var inställd på att ta ett steg i taget – inte göra kvantsprång
- Gör det av lust – inte för uppmärksamhet


Skådespelardrömmar

Essä av Tao Malte Ask Andersen

I samband med en essätävling om ”Skådespelardrömmar” utlyst av Dansk Skuespiller Katalog för grundskolor och gymnasieutbildningar år 2009, med anledning av starten för våra 40 kostnadsfria filmskådespelarskolor för unga, mottog vi detta bidrag från Tao Malte Ask Andersen, 9.b på Virring Skole vid Skanderborg.

Dansk Skuespiller Katalog anser att denna essä är så enastående och träffsäker att den förtjänar sin helt egen plats i denna utgåva.

Skådespelardrömmar
I de magiska ögonblicken försvinner alla barriärer. Gränsen mellan scen och sal, fiktion och verklighet – till och med tidens gräns suddas ut – och allt förvandlas till ett levande nu.

Skådespeleri berör människor. Det är ju det allt handlar om. Att bli berörd. Och just därför har det också alltid funnits otaliga åsikter om skådespelarkonsten. Platon ansåg att teatern var farligt förförisk, medan Aristoteles såg den som befriande. Kanske är det bara två sidor av samma mynt.

Skådespelardrömmar har flera lager. Det finns till exempel det psykologiska lagret – där behov behöver uppfyllas, saker bearbetas eller mål uppnås. För vissa är acceptans, erkännande, exponering och avgudadyrkan det viktigaste – vi har ju alla sett hängivna fans och deras mål: divor och actionhjältar.

Vi har sett de röda mattorna, lyxbilarna och Oscarsstatyetterna – och vi har föreställt oss hur det skulle vara att leva det söta livet i lyx. ”Name, fame and money.” Det är starka krafter som väcks i den sovande människan. Vi ser hur många som vill träda ut ur anonymiteten och nå berömmelsen.

När man ser raderna av folk som ställer upp i realityprogram, X Factor och andra talangjakter, finns där en alltför stor grupp människor som tycks sakna självinsikt om sina begränsningar – men som bär på en mörk längtan efter erkännande och ett hopp som borde ha riktats åt ett helt annat håll. Det är sorgligt. De borde ha nöjt sig med att stå hemma i rummet med hårborsten som mikrofon och de tusentals imaginära åskådare som finns där.

Men de valde att träda in i offentligheten – och blev föremål för någon form av förödmjukelse, som säkert inte var första gången i deras liv. De saknar känsla för situationen, uppvuxna i ett samhälle där individualismen dominerar, där man ska sticka ut och vara något särskilt, något unikt – eller åtminstone lite snygg. Dessa himlastormare får sällan någon kärleksfull korrigering och riskerar ett brutalt fall från stjärnorna ner i förödmjukelsens famn.

Det borde finnas välmenande familjemedlemmar, vänner eller andra som ser deras längtan efter att synas och stå på vita duken – och stoppar deras självdestruktiva färd, istället för att uppmuntra den. Vissa människor är helt enkelt inte skapta för det extraordinära – de har inte den svårdefinierade x-faktorn, men andra resurser som är minst lika värdefulla.

Men det är inte det vi får höra. “Life’s about film stars and less about mothers”, sjunger Lily Allen. Trenden i vår generation är att sträva efter ära och att skilja sig från mängden.

Det är inget fel med drömmar och höga ambitioner. Det är faktiskt positivt att vi unga vågar ”ta scenen” i större utsträckning än tidigare generationer. Man ska bara inte välja skådespelaryrket som en genväg till att leva ut sin berömmelsedröm. Man ska inte sikta mot begränsade drömmar.

Jag minns tydligt konfirmationsundervisningen, där prästen berättade liknelsen om sönerna som alla fick pengar – en använde dem, en investerade dem, en grävde ner dem. Symboliken var tydlig: man ska inte gräva ner sina talanger utan investera dem och låta dem växa.

Men kanske är alla dessa mediefixerade skådespelardrömmare ändå inget stort problem för branschen – de stoppas säkert redan i castingrummen eller vid inträdesproven till teaterskolorna. Jag tror att det krävs något djupare för att bli vald. En längtan efter media och berömmelse räcker inte. De kommer att möta stora problem, eftersom självscenen kräver bekräftelse – och om självbilden enbart speglas i publikens och kritikernas reaktioner, står identiteten på skakig grund. Det blir en slags hägring.

Tonåringar är redan benägna att påverkas starkt av andras åsikter. Som en parentes är det nästan motsägelsefullt att vi, samtidigt som vi vill vara unika, också vill vara som redan ”unika” personer – kändisar. Då är man ju fortfarande inte unik!

Kanske är längtan efter erkännande och berömmelse ett symptom på en generation som vuxit upp med föräldrars allestädes närvarande videokameror och ibland missriktad uppmuntran. Det är en balansgång som föräldrar måste bemästra – att både näring barns drömmar och vara realistiska. Jag tror verkligen att allt är möjligt – men det måste byggas på något: ett talang, ett djupare syfte, en vision.

Vi lever i en kändiskultur där hoppet om att bli stjärna blomstrar, men få vet längre varifrån det kommer – från föräldrarna? Barnen själva? Media? Underhållningsindustrin?

En opinionsundersökning från amerikanska Pew Research Institute visar att medlemmar av den så kallade Y-generationen – de födda från början av 1980-talet – värderar rikedom och berömmelse högre än alla andra mål i livet. 81 procent säger att livet handlar om att bli rik, 51 procent om att bli berömd.

Bara 10 procent anser att livets mål är mer andligt än ekonomiskt, och dubbelt så många ungdomar beundrar kändisar framför politiker och opinionsbildare. Dubbelt så många unga i dag tycker att pengar och berömmelse är ”mycket viktigt” jämfört med en generation tidigare, och hälften så många tycker i dag att det är viktigt att ”utveckla en livsfilosofi”. Därför är de också beredda att göra stora uppoffringar för drömmen om genombrottet.

Ett annat lager av skådespelardrömmen kan vara att det är ett fantastiskt sätt att bearbeta saker. Jag tänker till exempel på Mia Lyhne, som nyligen i TV2:s porträttprogram Stjernerne på slottet berättade hur hon alltid känt sig pinsam under sin uppväxt i ett kollektiv. Sedan dess har hon nästan uteslutande spelat pinsamma roller.

Kanske bearbetar hon i själva verket sin barndoms pinsamhet – men gör det på ett sätt som når ut till många som känner igen sig och skrattar med. Det blir inte självupptaget, till skillnad från dem som strävar efter berömmelse. De behöver bli hyllade, beundrade – deras energi kommer från publiken, inte tvärtom.

Självklart ska energi gå åt båda håll. Publiken måste ge något tillbaka till scenen för att magi ska kunna uppstå. Men syftet får aldrig vara att få energi – det måste handla om att ge. Det måste finnas ett budskap från scenen, en berättelse som griper tag.

Och här kommer vi till ett djupare lager av skådespelardrömmen. Innerst inne finns det nog ett ”självuttryckslager” – ett behov av att nå ut. Det är en energi som går utåt, från något djupt inom människan, som berör andra. Här kommer skapandet in, berättarviljan, konsten, förförelsen. Här uppstår kraftfältet – de starka ögonblicken. Här föds den äkta konsten, som rättfärdigar alla talangtävlingar, eftersom de människor som har den kraften måste upptäckas.

Peter Mouritzen beskriver i en intervju hur drivkraften är ”att leva i en litterär, dramatisk och magisk värld med scenljus och allt.” Han beskriver längtan efter att skapa ett litet verk som har en kraft som räcker bortom nuet – en förskjutning som påverkar andra människor starkt. Som att skapa ett litet kraftfält.

Och i de där magiska ögonblicken försvinner alla barriärer. Gränsen mellan scen och sal, fiktion och verklighet – till och med tidens gräns – försvinner. Allt förvandlas till ett levande nu.

I de ögonblicken lever allt, precis som i ett pussel där alla bitarna plötsligt faller på plats – inte bara så du ser hela bilden, utan också vad den döljer. Där håller publiken andan, för de har träffats av något djupt, något där man inte vet om skådespelet sker på scenen eller inuti en själv. För man är en del av det – helt uppslukad av världen. Det är här ordet autenticitet kommer in.

För att bli en skicklig skådespelare krävs någon form av inlevelse – att man är beredd att arbeta med att utveckla ett personligt uttryck, att möta sig själv, sina innersta tankar och känslor. En form av mognad och kompetens – som man också kan ha redan som ung. Samtidigt är det lek.

Sammanfattningsvis kan man säga att skådespelardrömmar varken är bra eller dåliga. De har rötter i olika lager av människan, och de förändrar inte världen i sig. Men drömmarna – oavsett form – kan föra oss ett steg i rätt riktning. Och utan drömmar från början, hade inget blivit till.


Kapitel 2:
Informationssökning

Var hittar jag information om castings och auditions?
Att hitta information om castings och auditions är grundläggande för varje skådespelare eller statist – oavsett om det gäller teater eller film, och oavsett om man är utbildad eller ej. Att kunna hitta jobbet är A och O. Om du inte vet var du ska leta, kan du självklart inte söka jobbet – och då kommer du heller inte att bli övervägd.

Det krävs tid, svett och tårar att vara aktivt sökande. Men som skådespelare eller statist måste du vara inställd på att ständigt göra dig synlig – på rätt sätt. Slappnar du av, blir du snabbt bortglömd, och andra tar din plats. Det kräver en insats att hitta rätt jobb och att lära känna rätt personer.

Man ska komma ihåg att en skådespelare, oavsett nivå, i de flesta fall arbetar som frilans – det vill säga utan fast anställning och utan långsiktig trygg inkomst. Skådespelaren måste därför alltid vara på jakt efter nya uppdrag, vilket är en stor stressfaktor för många. Många vet inte om de kan betala hyran om sex månader.

Utbildade skådespelare kan visserligen få arbetslöshetsersättning under perioder utan jobb, men det ändrar inte det faktum att det är utmattande att hela tiden behöva vara på, både i arbetslivet och under arbetslöshet. En växande trend bland professionella skådespelare är att anlita en agent – någon som bland annat har uppgiften att vara aktivt sökande. Det är ett amerikanskt fenomen som har börjat få fäste även bland några av de största skådespelarna i Danmark.

Skådespelare utan utbildning kan inte få dagpenning och arbetar därför ofta med något helt annat för att kunna finansiera sin hobby och betala sin hyra. Ett arbete som inte alltid gynnar deras möjligheter som skådespelare – eftersom de är mindre flexibla, har tappat övning och kontakt med branschen samt inte byggt något nätverk. För skådespelare utan utbildning (härefter kallade frilansskådespelare) är det extra viktigt att vara aktivt sökande. De saknar det naturliga nätverk som ofta följer med en längre utbildning – ett nätverk de själva måste skapa och underhålla.

Tidigare var de vanligaste informationskällorna för skådespelar- och statistjobb anslagstavlor på teatrar och i mataffärer, annonser i tidningar, text-tv, teater- och produktionsbolags hemsidor samt mun-till-mun-metoden. Dessa metoder är fortfarande användbara, och man bör absolut leta även där.

Under senare år har det kommit en rad verktyg som gör det lättare för frilansskådespelare på alla nivåer att hitta information om skådespelarrelaterade jobb. Det innebär dock inte att det har blivit lättare att få jobb – eftersom informationen är tillgänglig för alla.

Informationen har blivit mer strömlinjeformad och lättillgänglig, vilket har ökat konkurrensen avsevärt. Jag syftar naturligtvis på databaser som DASK-online.dk (Dansk Skuespiller Katalogs hemsida), som samlar skådespelare och statister och presenterar dem som en helhet för dem som söker medverkande.

Poängen med sådana hemsidor är att de (producenterna) söker upp dig – mer än du söker upp dem. Det är alltid klokt att vara registrerad på så många plattformar som möjligt. Ju fler gånger man stöter på dig, desto större är chansen att du blir ihågkommen, sedd – och kallad till casting eller audition!

Att hitta information via tidningar, text-tv med mera är den tuffa vägen – men det kan ge resultat om man anstränger sig och inte tar något för givet. Metoden med databaser är den enkla och självklara – men det är också den metod som gör skådespelare på alla nivåer lata och passiva. Bara för att man är knuten till en agentur eller har en agent betyder det inte att man kan luta sig tillbaka. Då somnar man – och tåget går! Så ta alltid ansvar för din egen aktivitet. Bättre att vara säker än att ångra sig!

Många tror att man inte behöver göra något själv när man har en profil. Det stämmer inte.

Sök jobb i hela landet – även utomlands. Du vet aldrig var nästa kontakt finns som kan hjälpa dig vidare och kanske lyfta dig till nästa nivå.

Du måste därför alltid vara vaken – även när du har jobb som skådespelare eller statist. Under de perioder du står utan arbete är det viktigt att nätverka och hålla dig vass genom att gå kurser och liknande.

De flesta jobb kommer via ditt nätverk. Det får inte underskattas. Skådespelare utan jobb är inte nödvändigtvis dåliga skådespelare – men de kanske är dåliga på att nätverka och vet inte hur man säljer in sig själv till rätt personer.

Andra nätverk växer också fram, som Facebook, Instagram, YouTube osv.


Anekdot

Idén till DASK uppstod i slutet av 90-talet, då jag själv som amatörskådespelare hade ambitioner om att medverka i filmproduktioner. Jag hade mycket erfarenhet från teatern som både skådespelare och regissör, men hade aldrig provat på att spela i en film. Jag bestämde mig för att det ville jag testa.

Jag insåg snabbt att det tog mycket tid – och dessutom var rätt kostsamt. Först skulle jag hitta källan, sedan rätt person, därefter skulle jag göra en överenskommelse och skicka in material. Materialet skulle först produceras, bilder tas – en process som upprepades i det oändliga och som jag egentligen inte fick något resultat av alls.

Här började mina funderingar på om man kunde systematisera processen, så att det blev lättillgängligt för andra som mig. För det fanns fler – många fler – med samma ambitioner och visioner.

Summan av idéerna bakom DASK tog form när en tidigare rumskamrat, som studerade medievetenskap, behövde skådespelare till sin examensfilm. Jag tog fram rollistor med kontaktuppgifter och bilder från programblad jag hade sparat från de teaterföreställningar jag själv medverkat i eller regisserat.

Det visade sig vara ett användbart verktyg – och det blev också tillvägagångssättet för hans medstudenter.

I början (1999) var DASK en fysisk katalog – därav namnet Dansk Amatør Skuespiller Katalog och förkortningen DASK. Snart hörde dock flera skådespelare av sig som inte ville bli förknippade med ordet ”amatör”, och därför ändrade jag namnet till Dansk Skuespiller Katalog, men kunde lyckligtvis behålla den kvicka förkortningen.

Året efter – hösten 2000 – gick vi online, och DASK blev då Europas första online casting- och förmedlingsbyrå. Sedan dess har en rad andra förmedlingsbyråer följt efter – byråer som inte arbetar med själva castingen utan endast med att förmedla uppdrag. Castingbyråer har dock funnits ända sedan filmens begynnelse!

Med dessa databaser och byråer kan det verka som att världen har blivit enklare för skådespelare och statister – men så är det faktiskt inte. Nu är det bara fler att konkurrera med, eftersom informationen numera är tillgänglig för de flesta. Informationssökningen har blivit lättare – men inte tillgången till själva castingen eller jobbet!

... om informationssökning
- Var aktivt sökande hela tiden – även när du har jobb
- Var synlig på så många platser som möjligt
- Var kritisk i ditt sökande, men sök brett
- Räkna med att informationssökning tar tid
- Vila inte på lagrarna!
- Ställ inte krav på andra – ställ krav på dig själv
- Skapa dina egna nätverk
- Använd tid på att vårda ditt nätverk
- Var professionell
- Utforska alternativa nätverk som Facebook osv.

Goda råd
Även om informationen om castings har blivit mer strömlinjeformad via internet under de senaste åren, har konkurrensen samtidigt blivit mycket hårdare. Nu handlar det i ännu högre grad om konsten att kunna sälja in sig själv.

Varför hör man inte om alla castings?
Det finns ett kort och ett långt svar.
Det korta svaret: Rollen är redan tillsatt från början – därför hålls ingen öppen casting. Det handlar om en sluten casting.

Vill du få del av den stora och viktiga delen av kakan måste du läsa och följa de anvisningar jag ger dig här.

Som skådespelare på alla nivåer måste man förstå och acceptera att det personliga nätverket är den allra största källan till jobb. Glöm tidningar och hemsidor – satsa på ditt nätverk. Det kommer i längden alltid vara den bästa användningen av din tid. Det låter kanske enkelt och förenklat – men det är det verkligen inte. Det är en hel vetenskap i sig, något det har skrivits både böcker och avhandlingar om.

Poängen är: För att förstå hur castingprocesserna fungerar måste du känna till hur en filmproduktion går till redan i manusfasen. Gör du inte det – får du inga castings och inga jobb.

Men för att ens nå dit – där majoriteten av castings och roller kommer via nätverk – krävs den långa, mödosamma vägen: informationssökning och marknadsföring av dig själv, vilket vi redan har berört och kommer att gå djupare in i senare.

Ungefär 90% av alla castings kommer du aldrig att höra talas om. Det är så kallade slutna castings. Inte för att de inte finns – utan för att du helt enkelt inte är inbjuden. Redan i manusfasen skrivs många roller med specifika personer i åtanke.

Andra gånger har regissören eller producenten sitt eget nätverk att välja ifrån. Om rollerna fylls därifrån, finns det ingen anledning att hålla en större casting. En casting blir bara öppen när regissören eller producenten inte har hittat rätt person.

En tredje anledning till att du inte hör om alla castings är att skådespelare kallas direkt via skådespelarregister som t.ex. DASK-online.dk, som nämnts tidigare. Dessa castings annonseras inte offentligt i tidningar, på hemsidor, anslagstavlor eller text-tv – eftersom man först letar inom de egna leden. Man söker det trygga – personer man känner till och vet fungerar i det projekt som ska göras.

Man talar till och med om ”regissörens ensemble”. Om du granskar vissa regissörer på exempelvis IMDb (International Movie Database) kommer du se mönstret: många i både team och rollista återkommer gång på gång. Man arbetar med människor man känner – och vars kompetens man litar på.

Alltför många skådespelare prioriterar inte att arbeta med kortfilm eller obetalda projekt. Det är det största misstaget du kan göra som skådespelare. Oavsett var du befinner dig på karriärstegen kan just den attityden göra dig arbetslös en dag.

Du kommer antagligen att jobba med nybörjare och tänka att du kunde ha gjort filmen bättre själv – men regissören kanske är nästa von Trier. Alla börjar någonstans – precis som du själv en gång gjorde. Du är aldrig för bra för att jobba med folk på golvet.

Om du är rädd att synas i dålig dager genom att vara med i en svag amatörkortfilm – då är det du som förlorar något. Kom ihåg att vi som publik ser vilken nivå filmen håller – men din prestation framför kameran bedöms oavsett om du spelar mot Mads Mikkelsen eller mot någon vi aldrig hört talas om.

Många kortfilmer skickas till festivaler runtom i världen, och i publiken sitter ofta regissörer och producenter. Det är det perfekta fönstret för en skådespelare.

Bra skådespelarinsatser i mediokra kortfilmer får dig att lysa – och ger dig jobb nästa gång samma regissör gör film. För han utvecklas, precis som du. Kanske är det han som kommer in på Filmskolan – och där vill du gärna vara en del av hans ensemble.

Visst, du kanske kommer att arbeta med tio hopplösa regissörer som aldrig kommer vidare från sin första film – men det spelar ingen roll. Hans film kanske aldrig når längre än till vänner och familj, men din erfarenhet från inspelningen, arbetet med dig själv som filmskådespelare, kan ingen ta ifrån dig.

Tro mig – du blir bättre för varje film du gör, även om de aldrig blir färdigproducerade. Det är erfarenheten från filmsetet som ger dig möjligheten att bli en del av ett ensembletänk – om du är professionell, även i små produktioner.


Anekdot

I samband med en filmfestival i Århus våren 2008 blev jag inbjuden att hålla en castingworkshop och ett föredrag tillsammans med Hollywood-castern Nancy Bishop och de två brittiska castrarna Mark Summers och Simon Ray.

Under en av pauserna sprang jag på en tidigare medlem från DASK och frågade vad han höll på med nuförtiden. Han svarade att han var involverad i flera filmproduktioner och hade varit ganska aktiv under en längre tid. Lite nonchalant sa han: "När du inte kunde hjälpa mig, så fick jag ju ta tag i det själv."

Jag påminde honom om att han faktiskt fick många förfrågningar under sin tid som medlem – och att han dessutom var med i flera produktioner.

"Men det var ju obetalda jobb, ofta med studenter som experimenterade med kortfilm," svarade han.

Jag frågade då vem han jobbade med idag. Han svarade att det var en som nu gick på Filmskolan. Jag påminde honom om att just den personen tidigare hade gjort obetalda projekt via filmgruppen Super8, och att han dessutom använt honom i kortfilmer redan under sin tid som mediestudent.

Vi kunde också konstatera att i princip alla hans nuvarande kontakter kunde spåras tillbaka till just de obetalda kortfilmsprojekten han hade medverkat i.

Antingen var det regissören som han jobbade med igen, fotografen, eller en medskådespelare som rekommenderat honom vidare.

Det är så ett nätverk ska fungera – och det är så man får tillgång till de slutna castings.

Att ett jobb inte är arvoderat ändrar inte det faktum att det fortfarande är ett jobb – en erfarenhet med möjligheten till fler.

Goda råd
... om slutna castings
- Prioritera alltid ditt eget sökande arbete
- Skapa profiler på så många plattformar du har råd med
- Arbeta med dem på golvet – det får dig att lysa
- Arbeta med kortfilmer och obetalda projekt
- Skaffa dig inspelningserfarenhet
- Odla ditt nätverk
- Var professionell

Ska man söka alla castings?
Eftersom det bara är cirka 10 % av alla castings du någonsin får kännedom om, är det frestande att söka till dem alla – men som skådespelare bör du vara mycket försiktig så du inte bränner broar.

För att kunna bygga ett användbart nätverk och skapa respekt kring dig själv, är det viktigt att du selekterar och gör genomtänkta val. Nätverk är dynamiska – de fungerar åt båda håll.

Söker du till en roll som du redan från början vet att du inte vill ha, eller inte kan få – kanske för att du är för gammal, inte kvalificerad eller inte är tillgänglig under inspelningsperioden – så riskerar du ett bakslag. Om du senare tackar nej eller hoppar av efter att ha blivit erbjuden rollen, är det troligt att de som lagt tid på dig inte gör det igen – och kanske inte heller deras kollegor. Som i alla branscher – folk pratar, och man vill inte skaffa sig ett dåligt rykte. Det tar lång tid att återvinna förlorat förtroende.

Även om du inte är särskilt förtjust i regissören på ett visst projekt, bör du tacka ja till inbjudan av nätverks- och ensembleskäl. Du ska naturligtvis göra ditt bästa för att få jobbet – för det finns andra i rummet som kanske ser din kvalitet och senare bjuder in dig till deras egna projekt. Och nej – det är inte att fjäska, det är att vara professionell.

Ett vanligt misstag är att söka roller som man helt uppenbart inte kan få. "Just in case"-ansökningar. Det upplevs som irriterande och påträngande om du till exempel skickar in en ansökan till en roll för kvinnor, fast du är man: "Om ni även söker män, kanske ni kan använda mig." Eller: "Jag är bara 16, men mina vänner säger att jag ser ut som 20."

Följ de instruktioner som står i castingannonsen/jobbeskrivningen och sök bara om du verkligen tillhör den målgrupp som eftersöks – det är alltid noggrant övervägt i förväg. Allt annat är bara störande.

Anekdot

Under castingen till långfilmen "2 ryk og en aflevering" år 2002 castade vi omkring 1000 ungdomar i åldern 14–18 år på teatrar och gymnasieskolor runtom i Jylland. Det var en mycket komplex casting av flera skäl.

Ett särskilt olyckligt fall var en mycket begåvad tjej som hade kallats tillbaka flera gånger – men som skulle ut och resa i tre veckor under inspelningsperioden. Resan hade bokats långt tidigare och kunde inte avbokas. Hon var tvungen att välja mellan resan och en roll som hon eventuellt inte ens skulle få. Hon valde resan.

Man satt kvar med en bitter eftersmak – eftersom så mycket tid hade lagts på henne – och en viss förvåning över att hon ens kom till castingen när hon visste att hon inte skulle kunna medverka om hon fick rollen.

Jag kommer aldrig att kalla henne till casting igen – för jag vet inte om hon slösar med min tid.

Poängen här är att hon redan från början kände till förutsättningarna.

Kanske trodde hon inte mycket på sina egna chanser och såg bara castingen som en kul upplevelse – men i processen satte hon alla som investerat tid på henne i en situation där tiden kunde ha använts bättre.

Och just eftersom denna casting var särskilt komplicerad, gjorde det saken ännu värre.

Goda råd
- Gå inte på casting bara för att få castingvana
- Säg aldrig nej till ett filmjobb eller en casting!
- Sök bara castings om du verkligen är den vi letar efter!
- Var ingen chanssökare

Hur söker man jobb vid en öppen casting?
Alla öppna castings hittar du i det offentliga rummet: tidningar, text-tv, hemsidor, skådespelardatabaser, Facebook m.m. I varje enskild briefing framgår det vem som producerar filmen, vilken typ av film det är, vem man söker, när och var castingen hålls – samt när filmen förväntas spelas in.

Du får sällan någon detaljerad information om rollens karaktär, och ofta behöver du inte förbereda någon text i förväg – du ska bara dyka upp. Först på plats får du en liten uppgift att fokusera på medan du väntar.

Vid en öppen casting kan du bli ombedd att bara komma, eller att först skicka in en ansökan. Därefter är det upp till castern och regissören att välja vilka som ska kallas till själva castingen.

Vid en sluten casting däremot, kommer du sannolikt att få mer information om karaktären, och ofta skickas ett utdrag ur manus som du ska läsa på i förväg. Det är för att det redan finns ett visst kännedom om dig – till skillnad från om du bara dyker upp från gatan.

Följ alltid instruktionerna i den briefing du har läst. Om det står att du ska komma till en viss adress med ditt CV – då gör du det. Om det står att du ska skicka ett mejl med din ansökan, CV och bild – så gör du det.

Något du absolut inte ska göra är att ringa – om det inte tydligt står ett nummer med uppmaning att ringa. Lek inte detektiv och försök inte leta upp regissörens eller casterns telefonnummer. Det ger ett dåligt intryck.

Många tror att det visar engagemang och att man blir ihågkommen för att man ringde – men viljestyrka och entusiasm ger dig inte rollen. Casterpersonen kommer knappast att minnas dig för något positivt.

Om ett telefonnummer är angivet, ska du endast ringa för att få svar på något som inte står i briefen. Det verkar klumpigt att fråga när filmen spelas in, om det redan står i annonsen. Det må låta självklart – men det händer varje gång jag håller i en casting!

Öppen casting i Kolding Storcenter i april 2007:
330 besökare i centret blev castade till 22 olika filmprojekt vid detta tillfälle.

Anekdot
Vi hade under några år en medlem som konsekvent sökte alla castings vi lade ut – till stor irritation för våra kunder och oss själva.

”Jag vet att ni inte söker en kvinna – men om ni skulle ändra er.”
Eller: ”Jag är inte 20, jag är 34 – men om ni skulle sakna någon i sista stund.”

Och hon var inte ensam om det. När hälften av alla ansökningar inte matchar det vi söker, slösas orimligt mycket tid. Sök därför alltid bara inom ramarna för vad som efterfrågas.

Sommaren 2009 sökte vi en rysktalande kvinna till en roll i Livvakterna för DR. Cirka 90 % av alla svar kom från kvinnor som ansåg att de såg ryska ut – eller trodde att de snabbt kunde lära sig replikerna på ryska. Låt bli – det slösar vår tid och skapar irritation.

Vi får löpande nya medlemmar till vår databas, och människors förväntningar varierar stort – ibland blir det till och med ganska komiskt.

Till exempel mannen som två dagar efter att ha registrerat sig ringer och frågar varför vi inte har ringt honom ännu. Visst har det hänt att någon fått casting eller jobb kort efter registrering – men det är undantag, och verkligen inget man kan förvänta sig.

Ändå finns det ett enstaka undantag som sticker ut – och det hör till de absolut mest sällsynta fallen. Vi har valt att återge ett utdrag ur en artikel av journalisten Jens Holdgaard, publicerad i Stofmagasinet 2002.

Drömmen om stjärnorna
Av Jens Holdgaard

Statister eller skådespelare?
Utöver tv-kanalerna finns det uppemot 100 danska företag som arbetar med tv-, video- och filmproduktion. Det är endast DR som producerar de flesta av sina program själva, medan övriga kanaler köper majoriteten av sina program från produktionsbolag. Dessa bolag har ofta behov av statister och amatörskådespelare till mindre roller – förutom "stjärnorna" till de större rollerna.

Ofta hittar de medverkande själva, men det finns även företag som specialiserat sig på "casting" – alltså att hjälpa andra att hitta rätt personer till specifika roller. Ett exempel är DASK, som står för Dansk Skuespiller Katalog.

Företaget har specialiserat sig på att förmedla kontakt mellan hoppfulla talanger och tv-/filmproducenter. Det sker bland annat via en databas med information om cirka 600 talanger – både amatörer, semiprofessionella och professionella skådespelare. Alla kan bli medlemmar i DASK och mot en mindre avgift bli registrerade i databasen.

"Film- och tv-bolag använder ofta databasen för att hitta de typer de behöver. Men vi uppmanar också DASK:s medlemmar att själva vara väldigt aktiva. Vi håller koll på möjligheter och informerar våra medlemmar om filmer eller tv-produktioner som söker statister eller medverkande, samt om castings och öppna auditions där alla kan delta," berättar Tommy Duus, som är ledare för DASK.

Dansk tjej fick roll i tysk tv-serie
Det var via DASK som en dansk tjej i år fick uppleva en av branschens solskenshistorier.

Det tyska tv-bolaget ZDF sökte en dansk tjej till 11 avsnitt av serien Der Landarzt – Landsläkaren. Hon skulle vara cirka 18 år, inte för lång, ha långt hår – och kunna tala tyska.

Samma dag ringde den 18-åriga gymnasieeleven Nynne Bugat från Kokkedal på Själland. Hon hade precis anmält sig till DASK och ville höra om det material hon skickat in var i ordning.

Hon uppfyllde alla ZDF:s krav, och Tommy Duus bad henne översätta sitt material och skicka det till Tyskland.

"Jag trodde inte att det skulle leda någonvart. Men så blev jag kallad till casting i Tyskland – och bara två dagar efter provfilmningen kom ett brev om att jag hade fått rollen. Det var helt galet", berättar Nynne Bugat.

Under perioden maj–augusti reste Nynne Bugat otaliga gånger från Kokkedal till Tyskland för att spela in 11 avsnitt av tv-serien. Hon spelar en dansk au pair som tar hand om barn, ställer till med intriger och rör om i grytan.

Och äventyret fortsätter. För Nynne Bugat har nyligen fått veta att teamet bakom Der Landarzt inte bara vill ha med henne i fler avsnitt – de har dessutom beslutat att göra hennes roll betydligt större!

Nynne understryker att hon inte får ett arvode som en vuxen skådespelare skulle kunna leva på, "men för mig – som 18-årig gymnasieelev – är det riktigt bra betalt," säger hon.

Nynne Bugat har spelat teater sedan hon som 9-åring blev medlem i teatergruppen Mastodonterne i Fredensborg. Hon spelar saxofon och sjunger i flera band, och hon gick i 10:e klass på Vostrup Efterskole – en internatskola för unga med intresse för musik och teater.

"Jag har deltagit i alla castings och auditions jag haft möjlighet till. För även om man inte får rollen, får man visa upp sig – och med tiden kanske någon regissör eller caster minns en," säger Nynne Bugat, som förutom rollen i Tyskland också har varit statist i en film på DR och medverkat i en tv-reklam för De Gule Sider.

Framtidsplanen är att utbilda sig till skådespelare.
"Rollen i Der Landarzt har definitivt bekräftat att skådespelaryrket är något för mig. Men den har också förändrat mina drömmar. Tidigare var målet teater och musikal – men tv är ju otroligt spännande!" säger Nynne Bugat.

Goda råd
... kring att söka till en öppen casting
- Läs och följ instruktionerna noggrant och förhåll dig till dem
- Skicka inte in ansökningar "i fall att"
- Sök endast om det är din profil som efterfrågas
- Ring inte utan att bli ombedd
- Gå inte på öppen casting för att ”öva”

Kapitel 3:
Ansökningar

Hur utformar jag en ansökan som säljer mig på bästa sätt?

Att skriva en ansökan i detta sammanhang liknar mycket att skicka en jobbansökan till ett företag. Ansökan ska vara personlig, ambitiös och riktad mot just den profil som efterfrågas i det enskilda projektet – allt annat träffar fel. Det finns inget värre än standardansökningar, särskilt när man i farten glömmer att ändra namn eller fakta – det är direkt pinsamt. Även om du ändrat detaljer, kan man ofta se att det är en standardtext.

Som mottagare ska vi kunna känna att det är vårt projekt du brinner för. Kan vi inte det, sorteras du snabbt bort – även om du i verkligheten hade varit relevant för en casting. Vi kan göra misstag, men du ska inte bjuda in till att bli förbisedd – vi vet ju inte bättre!

Att ge råd om hur man skriver en bra ansökan är nästan en vetenskap i sig.
Det kanske bästa rådet, som ändå förtjänar att lyftas fram, är att du noggrant undersöker projektet innan du börjar skriva. I casting-sammanhang kan det vara klokt att googla regissören eller söka upp honom eller henne på IMDb och gärna se några av deras tidigare filmer – inklusive eventuellt bakommaterial.

Din känsla för ton, stil och uttryck kommer att göra din ansökan mycket mer träffsäker än andras. Med kunskap om regissörens tidigare arbeten kan du också bättre relatera till vad som efterfrågas. Om du till exempel vet att regissören ofta gör komedier – även om det inte nämns i briefen – kan du anpassa din ansökan därefter. Den kommer garanterat skilja sig från den du hade skrivit om det gällde en socialrealistisk film eller en skräckfilm.

Observera dock att det ofta är en caster eller produktionsassistent du skriver till – inte regissören. Var därför alltid medveten om vem som är mottagare.

En ansökan ska inte förväxlas med ditt CV. Ansökan ska ge oss en känsla av dig som person, med hjälp av dina ord. Du ska skriva till våra känslor och vårt inre, skapa bilder och ge utrymme för längre resonemang – inte punktlistor. Det får gärna finnas lite djup och substans, något mellan raderna som gör texten spännande att läsa. Inte som en gåta eller ett poem – men något som visar eftertanke och intelligens.

Du ska inte formulera om innehållet i ditt CV i din ansökan. Det blir bara upprepning – och därmed dubbelt så ointressant.

En annan tumregel: läsaren ska snabbt kunna skapa sig en bild av vem du är. En sida räcker. Allt längre än det – nej tack! Lägg inte in bilder i ansökan – den ska vara ren text och inte störas av grafik eller färg. Det är dina ord som ska beskriva dig, inte något annat. Att skriva på rosa papper visar inte att du är kreativ – det signalerar snarare att du är i desperat behov av uppmärksamhet. En liten ritad blomma med ett leende ansikte kommer inte göra att vi kastar din ansökan, men tänk på att allt du visar sänder en signal.

Om du inte skickar din ansökan som ett fysiskt brev, så skriv själva ansökningen direkt i e-postmeddelandet. Det händer ofta att vi inte kan öppna bifogade filer på grund av virusvarningar, felaktiga filnamn, saknade program eller skadade dokument.

Ett smart sätt att sticka ut på kan vara att både mejla ansökan och sedan skicka materialet med post.

Det är dock viktigt att notera att det inte är alla castings som efterfrågar en ansökan – ibland vill de bara se bra bilder och ett CV.

Anekdot

Vid castingen till "At kende Sandheden" av Nils Malmros år 2001 skickade folk fysiska brev. Under hela castingperioden tog vi emot cirka 2000 skriftliga ansökningar, varav omkring 200 kallades till casting. Andra kom via skådespelardatabaser, skådespelarguider och genom uppsökande casting på skolor osv.

När man får så många ansökningar per post blir man från början mycket selektiv. De kreativa ansökningarna är ofta roliga, och jag minns flera av dem än idag. Jag minns själva ansökan – men inte personen.

Den jag minns allra bäst var från en ung kvinna i tjugoårsåldern. Hon skickade in en ansökan på 22 handskrivna sidor och en fotocollage om sitt liv – från barndom till vuxen. Jag läste faktiskt hela ansökan, trots att hundratals låg och väntade – den var så speciell att det var ett nöje att läsa den. Den handlade i korthet om allt hon drömde om och allt hon inte kunde. Det var 22 sidor bortförklaringar, ofta upprepade med andra ord, men ändå intressant läsning.

Hon blev inte kallad till casting.

Den jag kallar till casting måste kunna bära en roll. Det kräver ett visst mått av självkänsla – och det får man inte på ett par månader i ett träningsläger. Det är något man hoppas utveckla, men det räcker inte. Man kan kanske fråga sig: Om rollen handlar om dålig självkänsla, borde hon då inte vara perfekt för rollen? Svaret är nej – rollen måste spelas, personen ska inte exponeras.

Den som får rollen ska kunna använda hela sitt skådespelarregister för att göra rollen så realistisk som möjligt. Egna erfarenheter är en viktig del – men personen får inte blottas. Då närmar vi oss dokumentär, snarare än fiktion.

Goda råd
... om att skriva ansökningar
- Ansökan och CV är två helt olika saker
- Var medveten om vem du skriver till
- Allt du skriver sänder signaler
- Lägg ner arbete på din ansökan – det gör skillnad
- Lär känna regissören
- Beskriv dina mjuka värden
- Inga bilder eller grafik
- Skriv i hela meningar – inte punktform
- Återge inte ditt CV
- Använd aldrig en standardansökan
- Berätta inte om vad du inte kan

Vad ska jag skriva i en ansökan om jag inte har någon erfarenhet?

Berätta varför du vill komma till castingen och varför du känner dig kvalificerad för rollen – trots att du saknar erfarenhet. Du ska inte skriva "jag är ung och energisk", utan visa det genom att skriva om din vardag, ditt arbete eller studier så att vi själva drar den slutsatsen.

Och snälla – berätta inte om allt du inte kan. Du ska sälja dig själv.

"Jag har ingen filmerfarenhet." Så börjar många ansökningar från personer utan erfarenhet – och redan där försvinner vårt intresse. Chansen att vi läser hela ansökan och tittar på ditt CV minskar avsevärt. Skriv därför inte att du saknar erfarenhet – det framgår ändå.

Men är du ung eller tonåring – bli inte nedslagen. De flesta tonåringar har ingen filmerfarenhet.

Jag får ibland ansökningar som:
"Jag är inte en bra skådespelare än..."
"Jag har varit på cirka 20 castings men aldrig fått en roll..."
"Min mamma säger att jag är duktig..."
"Jag är bra framför spegeln..."
"Jag kan gråta på kommando."

Skriv i stället något om dig själv som går att relatera till filmens innehåll eller ton. Är det en komedi – skriv vad du själv tycker är roligt, eller om en dråplig situation du varit med om. Är det en skräckfilm – vad skrämmer dig? Vi vill lära känna dig – och har du inte gjort film, har du inga referenser. Då är det din personlighet som måste tala för dig.

Men kom ihåg kontexten. Vi vill inte läsa om hur du städar om det inte har med filmen att göra. Det är viktigt att du inte tråkar ut oss – för då sorteras du bort. Vi läser hundratals ansökningar.

Gör dig intressant – på ett personligt sätt. Annars blir du inte kallad till casting.

Goda råd
... för att utforma en ansökan
om du inte har filmerfarenhet

- Skriv en ansökan anpassad till filmens kontext
- Berätta vem du är genom dina handlingar och erfarenheter
- Skriv inte vad du inte kan
- Din ansökan får gärna vara kortare än en sida!

Detta är första delen av boken – du kan läsa vidare härifrån: https://www.dask-online.dk/nyhed-se.asp?id=1039708

Mvh Tommy Duus

Caster/ Branchevejleder